Det segrande Venedig och Pietàs specialtrupper

Juditha triumphans devicta Holofernis barbarie (Segerrika Judit kuvar barbaren Holofernes) är ett av Antonio Vivaldis mest populära och konstnärligt mest respekterade sakrala verk, vid sidan av Magnificat och Gloria. Vivaldi komponerade oratoriet för musikerna och musikstuderandena vid Ospedale della Pietà. Pietà var ett av Venedigs fyra ospedale, d.v.s. ”vårdhem”, ett barnhem för övergivna eller hemlighållna barn och en musikskola för flickor, där Vivaldi arbetade som lärare i violin och gamba (viola all’inglese) 1703–09 och 1711–16 samt som ledande tonsättare (maestro de concerti) under flera perioder mellan 1713 och 1740.

Pietàs skickliga figlie di coro bestod av endast kvinnor och flickor. De uruppförde oratoriet i slutet av år 1716 eller i början av 1717. I Venedig levde man då i en politiskt häftig tid. Kriget mot ottomanerna pågick. Venedigs flotta stred vid Habsburgarnas sida och den kristna alliansen hade precis uppnått kortvariga segrar på Peloponnesos och i Egeiska havet (slaget vid Korfu). Den upplyftande patriotiska andan hördes också i musiken. Gamla testamentets berättelse om judinnan Judit, som besegrar de hedniska assyrierna genom att skära halsen av deras härförare, passade fint för detta syfte.

Giacomo Cassettis libretto på latin skiljer sig delvis från berättelsen i Bibeln, som ingår i Judits bok, en del av de apokryfiska böckerna. Librettot utgör en allegori över Venedigs politiska situation just då. Så här uttrycker Cassetti själv rollerna i förordet till librettot: ”Judit är Adria och hennes följeslagare Abra är Tron. Bethulia (sv. Betylua) är kyrkan, den kristna alliansen; Ozias (sv. Asarja) dess överste påve och ledare för jungfrurna. Holofernes är turkarnas sultan, eunucken Vagaus hans general och hela den venetianska flottan gläder sig åt en storartad seger.” Det framgår inte direkt av berättelsen huruvida Judit är en intelligent militär strateg, sitt hemlands ”hemliga vapen”, som med genomtänkt diplomati vinner fiendens förtroende och sedan genomför ett noggrant planerat specialuppdrag. Hon kan också vara en galen fanatiker, som av ett infall mördar en försvarslös man. Berättelsens grundbudskap är: ändamålet helgar medlen.

Berättelsen om Judit och Holofernes har tolkats som en version av kampen mellan David och Goliat, där den som till det yttre är svagare med hjälp av list och trons kraft vinner sin fysiskt mäktige motståndare. Under seklens gång har Judit inspirerat många bildkonstnärer och tonsättare. En kvinna som strider med både feminina och maskulina vapen väckte iver och upphetsning hos människorna, kanske en liknande tjusning som Pietàs damorkester väckte hos en konsertpublik som var van vid mäns musicerande. Trots att Judits uppdrag har en tydlig sexuell underton – visst utnyttjar ju Judit sin attraktionskraft och sitt kön – upplevdes historien om den tappra Judit som ett lämpligt moraliskt objekt för kvinnor att identifiera sig med, och kanske ämnet just därför ansågs passande för den klosterartade, i någon mån stängda institutionen för flickor och kvinnor.

Oratorierna hörde till den centrala repertoaren vid Venedigs ospedalen i början av 1700-talet. Den sakrala musik Vivaldi komponerade för Pietà är ”konserterande” och betonar musikernas virtuosförmåga. Till stilen är Juditha triumphans känsloladdad och operaartad, men tonspråket utgår inte från texten i lika hög grad som 1600-talets venetianska kyrkomusik under Claudio Monteverdis eller Francesco Cavallis tid. Verket för fram det rikt instrumentala, som var nytt på den tiden; den omfattande instrumentbredden upplevdes fördjupa verkets andlighet, till skillnad från slutet av 1500-talet, när kyrkan ännu föredrog renodlad vokalmusik. Juditha triumphans förmedlar dramat starkt. Trots att Pietàs musiker spelade och sjöng dolda för publiken berör verkets nyansrikedom, med allt från vibrerande bön till häftiga känsloutbrott, och med sin livfullhet skakar de fortfarande om lyssnaren.

Juditha triumphans är komponerad för fem kvinnliga solister, kör och orkester. Den utnyttjar mångsidigt Pietàs omfattande instrumenturval. Verket innehåller till exempel arior för viola d’amore (Quando magis generosa), mandolin (Transit aetas), fyra teorber (O servi volate) och gambaensemble (In somno profundo). I en av Judits sju arior (Veni, me sequere fide) förekommer klarinettens föregångare sopranchalumeau som obligatoinstrument. Körsatserna, som Vivaldi försedde med beteckningen SATB, vilket syftar på blandad kör, sjöngs vid uruppförandet med damkörskrafter, på så vis att tenorstämmorna sjöng från skriven tonhöjd. Basstämman lämnades bort eller sjöngs en oktav högre. Enligt vissa källor förekom emellanåt även kvinnliga bassångare vid Pietà, alltså kan det ha varit möjligt att framföra basstämman även från skriven tonhöjd.

Meri Metsomäki

Kung Nebukadnessar av Assyrien har skickat sin armé – under ledning av general Holofernes – för att belägra den judiska staden Betylua (eller Betulia). Invånarna i Betylua försmäktar av hunger. Översteprästen Ozias (sv. Asarja) uppmanar till bön och tålamod. Judit, en from ung änka, besluter sig för att riskera sin egen säkerhet för att rädda sitt folk. Tillsammans med sin trogna tjänarinna Abra lämnar hon staden och ansluter sig till fiendelägret, som en avhoppare bönande om nåd.

del I

De stridande krigsmännen sjunger. Assyriernas härförare Holofernes sjunger om hjältemod. Judit anländer och Holofernes tjänare Vagaus presenterar Judit för Holofernes. Judit ber Holofernes avsluta kriget. Holofernes blir förtjust i Judit och går med på att förhandla. Han bjuder Judit på middag till sitt tält. Judit försöker neka och säger sig hellre fasta. Judits tjänarinna Abra ingjuter mod i Judit. Betyluas ungmör ber för Judit.

del II

Ozias ber och förutspår gott. I härförarens tält försöker Holofernes förföra Judit. För att vinna tid sjunger Abra och Judit en sång. Holofernes blir berusad och bekänner Judit sin kärlek. Holofernes somnar och Vagaus sjunger en vaggvisa för honom. Vagaus och Abra lämnar Judit på tumanhand med Holofernes. Judit hittar Holofernes svärd och skär halsen av honom. Abra sjunger en lovsång, när Judit och Abra flyr från lägret med Holofernes huvud i bagaget. På morgonen hittar Vagaus kroppen och svär att hämnas. Den assyriska armén drivs till kaos och judarnas anfall lyckas. Ozias och hela Betylua gläder sig åt segern.