Få kompositörer kan med rätta kallas fäder till en hel musikgenre. Den amerikanske kompositören Terry Riley passar dock in på den beskrivningen. Hans komposition In C från 1964 sammanfattade, genom sin oändliga, hypnotiska repetition, något som snart kom att kallas minimalism.

Sedan den milstolpen har Rileys kompositörskarriär fortsatt i över 60 år. Den fick ett nytt tillskott 2024 när flöjtisten Claire Chase beställde ett nytt verk för sitt gigantiska projekt Density 2036. Resultatet blev The Holy Liftoff (Den heliga uppstigningen), ett ungefär timslångt stycke som domineras av en soloflöjt i dialog med inspelade ljud av flöjter, stenar och vind. Samuel Birmers orkestrerade stråkkvartettparti är bara en av många möjligheter att realisera verket – i typisk Riley-stil är musiken inte skriven som en traditionell partitur, utan som en serie separata musikfragment, med instruktioner från kompositören om hur de ska repeteras.

Partituret till The Holy Liftoff är exceptionellt även på andra sätt. Manuskriptet består inte enbart av musiknotation, utan är fyllt med färgglada seriefigurer i fantasifulla poser som svävar runt notlinjerna. Enligt Riley är de ”menade att spelas”: en musiker som ser teckningarna förstår vilken typ av person han är och hur han vill att hans musik ska låta.

Mästerverket inleds med en mild koral. Flöjten smälter in i bakgrunden av flöjter och upprepar en ackordföljd som efter ett par minuter tas över av en stråkkvartett. Musiken är repetitiv men ständigt föränderlig: Rileys minimalism följer inte maskinliknande matematiska operationer, utan andas fritt och skapar en pastoral atmosfär.

Riley, som bor i Japan, har gett avsnittet som börjar efter åtta minuter namnet ”C Major Ishi”. Ishi betyder ”sten” på japanska – med andra ord en sten i C-dur. Dess glada prat förvandlas till en klagan i E-moll ishi som börjar med en duett mellan cello och violin. Namnet på varje ny sektion tillkännages av kompositören i början.

Kompositionens mörkaste dimensioner avslöjas i avsnittet med titeln ”The Tragedy of What We Lost” – ”Tragedin av det vi förlorade”. De spökande melodifragmenten från flöjten möts av ett högtidligt, upprepat svar från stråkarna. Namnen på alla offer som dog i skolskjutningen 2022 i Uvalde, Texas, är skrivna i partituret. Stråkackordprogressionen upprepas 21 gånger, till minne av de 19 eleverna och två lärarna.

Från sorgens djup stiger musiken till fågelsångens höjder. Avsnittet ”All Arise” sprudlar av energi. Slutligen lugnar musiken ner sig och det inledande körmotivet återkommer i avsnittet ”Liftoff Harmony”.

Ordet ”liftoff” används till exempel för att beskriva ögonblicket när en raket skjuts upp, när rymdfarkosten lämnar jordens yta och beger sig iväg i fjärran. Terry Riley är också medveten om att hans egen avfärd närmar sig. I en intervju med essäisten Jenny Judge före premiären 2024 säger han: ”Jag känner att detta verk sammanför många saker som jag har arbetat med.” Riley har hittat ett sätt att uttrycka sina musikaliska idéer utan att binda upp artisterna, som är tillräckligt intelligenta för att förstå hur hans verk presenteras. ”Det behöver inte vara min idé, så länge det tänder en eld i dem.”

Kompositören tror att varje framförande av Claire Chase kommer att bli olika. Verket fortsätter att utvecklas tillsammans med sina artister. Hur det kommer att förändras går inte att veta i förväg. För Terry Riley är komposition en ständig sökande, ”att rusa framåt med släckta ljus och lita på det som finns i mörkret.” ”Om vi vet exakt vad vi gör, gör vi det inte rätt.”

Lauri Mäntysaari