Åbo musikfestspels historia

Åbo musikfestspel är Finlands äldsta kontinuerligt ordnade musikfestival. Festivalen grundades år 1960 av Musikaliska Sällskapet i Åbo. Den mångsidiga stadsfestivalen bjuder på högklassig musik för alla smaker: stora orkesterkonserter, kammarmusik, recitaler, jazz, utomhusevenemang och konserter för barn. Festspelen besöks årligen av såväl nationella som internationella toppartister. Som residenskonstnär fungerar violinisten och dirigenten Aliisa Neige Barrière. Tidigare konstnärliga ledare är b.la. Klaus Mäkelä, Ville Matvejeff, Topi Lehtipuu, Olli Mustonen och Martti Rousi.

Historiken sammanställd av Eero Linjama publicerades i samband med den 50:e festivalen 2009. Historiken nedan har uppdaterats från och med 2009.

ÅBO MUSIKFESTSPEL FÖDS

Från och med 1950-talet upplevde det finländska kulturlivet en renässans. Då lades grunden för många sådana musikinstitutioner som fortfarande dominerar dagens musikliv. De första kulturfestivalerna uppstod på 50-talet – det första musikfestspelet i Åbo hölls år 1960. Företrädaren för Helsingfors festspel, Sibelius-veckorna, hade inlett sin verksamhet redan år 1951 och Jyväskylä Sommar hade börjat 1956.Pionjärfestivalernas uppkomst inspirerades i synnerhet av internationella festivalupplevelser.

Åbo musikfestspel är alltså inte den första finländska festival som ordnats utan avbrott, men festivalen förtjänar dock titeln som äldsta finländska musikfestival. Både Helsingfors festspel och Jyväskylä Sommar har under åren utvecklats till kulturfestivaler som utöver musik har betydande fokus också på andra konstarter. Åbo musikfestspel har ända sedan grundandet haft en häpnadsväckande enhetlig verksamhetstanke.

Bland företagsamma medlemmar i Musikaliska Sällskapet i Åbo föddes i slutet av 50-talet en idé om att ordna en musikfestival i hemstaden. Sällskapet funderade år 1959 aktivt på det kommande 170-årsjubileets festligheter och idén att ordna en musikfestival hade uppstått. Ivrigast och mest idogt arbetade Päivö Saarilahti, John Rosas, Olavi Sarmio och Gottfrid Gräsbeck och på ett extra möte i mars 1960 bestämde Sällskapet att ordna Åbo musikfestspel ännu samma sommar.

Grundarna av Åbo musikfestspel hade en klar vision av vad de ville åstadkomma och vad som behövdes för att nå målet. Utgångspunkten var att utveckla musiklivet med en konstnärligt högtstående och modig plan. De ekonomiska realiteterna var starkt förankrade i verksamheten – både den offentliga förvaltningen och näringslivet fick ta del av skrivelser. Engagemanget fick rentav personliga dimensioner på 60-talet: för att garantera festivalernas genomförande tog arrangörerna t.o.m. personliga banklån för att upprätthålla verksamheten. Då festivalerna lyckades väl kunde låntagarnas privata ekonomi lämnas orörd.

1960-1962

DE STORSLAGNA FÖRSTA ÅREN

Under de första festspelen lades den konstnärliga ribban omedelbart högt. Visionen för de kommande åren var tydlig och det stod klart att man strävade efter en långvarig verksamhet. Under alla verksamhetsår har musikfestspelen besökts av utländska toppartister samt av de bästa inhemska förmågorna. Det första årets huvudgäst var violinisten Igor Oistrah som uppträdde både som solist för Åbo stadsorkester och på en kammarkonsert tillsammans med Timo Mikkilä. Finländska toppnamn på festivalen var utöver Mikkilä bl.a. Pentti Koskimies, Tom Krause, Raili Kostia samt en av de kommande årens flitigaste besökare Paavo Berglund som dirigent för Helsingfors kammarorkester. Under de första festspelen ordnades sammanlagt elva konserter och som konsertplatser fungerade konserthuset, Domkyrkan, Solennitetssalen, Åbo konstmuseum samt Åbo universitets aula.

Det andra festivalårets absoluta höjdpunkt var besöket av Leningrads filharmoniska orkester. På konserten som hänförde konserthuspubliken uppfördes Beethovens Eroica-symfoni och Sjostakovitjs femte symfoni under ledning av dirigentlegenden Jevgeni Mravinskij. Utöver Leningradborna uppträdde tre andra orkestrar på festspelen: Sibelius-Akademins kammarorkester under ledning av Jorma Panula, Åbo stadsorkester under ledning av Ole Edgren samt Radions symfoniorkester under ledning av Paavo Berglund. Festivalpubliken gladdes åter även av Pentti Koskimies som denna gång ackompanjerade sångerskan Lenora Lafayette.

Följande år ordnades endast fem konserter utöver öppningskonserten i Åbo slott. Programmet betonade den västerländska konstmusikens tre B:n – Deutsche Bach Solisten uppträdde på två konserter, Brahms storverk Ein Deutsches Requiem uppfördes i Domkyrkan av Åbo stadsorkester och Musikaliska sällskapets kör från Stockholm och Radions symfoniorkester uppförde ett Beethovenprogram på avslutningskonserten under ledning av Paavo Berglund. På festivalen år 1962 utgjorde barytonen Matti Lehtinen ett finländskt toppnamn i början av sin karriär, då han uppträdde som solist både i Ein Deutsches Requiem och i Beethovens nionde symfoni.

1963-1965

NYA ERÖVRINGAR OCH MUSIKINSTITUTETS FRAMMARSCH

År 1963 gjordes en ny erövring då Göteborgsoperan besökte Åbo stadsteater med Mozarts opera Così fan tutte. Som operaorkester agerade Åbo stadsorkester, som avslutade festivalen med en egen konsert, ledd av Sixten Ehrling med Viktor Merjhanov som solist. Jorma Panula ledde återigen Sibelius Akademins orkester. På konserten i Solennitetssalen uruppfördes Paavo Heininens konsert för stråkorkester.

Panula dirigerade också följande år under festspelen, denna gång som färsk chefsdirigent för Åbo stadsorkester. Den mest kända av de gästande artisterna var Eric Ericsons kammarkör från Stockholm. Åbo musikinstitut som grundats några år tidigare var också flitigt representerat på festivalen – på öppningskonserten uppträdde musikinstitutets kammarorkester under ledning av Tuomas Haapanen samt kören under ledning av Gottfrid Gräsbeck.

Musikinstitutets insats var också påtaglig under festspelen år 1965. Institutets orkester spelade på öppningskonserten under ledning av Tauno Hannikainen i Virmo kyrka – den första musikfestspelkonserten utanför Åbos gränser. Flera av artisterna på kammarmusikkonserterna var lärare vid musikinstitutet: Marketta Valve, Tuomas Haapanen, Lennart Helling, Erkki Rautio och Liisa Pohjola. I synnerhet Tuomas Haapanen och Marketta Valve blev kända för publiken också under kommande festspel. Orkestergäst var Stockholms filharmoniska orkester under ledning av Sixten Ehrling. Verdis Requiem sjöngs av kören Musikaliska sällskapet från Stockholm, bekant från tidigare gästspel.

1966-1969

FUNGERANDE ARRANGEMANG OCH OPERAENTUSIASM

Festspelen fann redan under sina första år en fungerande verksamhetsplan under ledning av Musikaliska Sällskapet i Åbo. Festspelen ordnades i början av sommaren (i början av juni eller i maj) för att undvika tidpunkten för Sibelius veckorna. Orkesterkonserter ordnades både med Åbos egen stadsorkester och gästande orkestrar samt dirigenter och namnkunniga solister. Man ordnade kammarmusikkonserter i Solennitetssalen och Åbo slott, bjöd in några utländska toppnamn, hade en stark närvaro av åboländska musiker samt organiserade då och då ett nordiskt operabesök.

Arrangörsansvarig var musikfestspelens arbetsutskott som utsetts av Sällskapet och som under åren 1960-1966 bestod av Gottfrid Gräsbeck, Päivö Saarilahti, Kurt Helander, Olavi Sarmio, Erkki Sysimetsä, Jussi Törnwall och Arne Malmio. Festspelens ekonomiska grundval utgjordes av biljettintäkter medan stöd från Åbo stad samt lokalt näringsliv också renderade inkomster.

I slutet av 1960-talet fortsatte festspelen enligt samma koncept. På symfonikonserterna uppträdde Åbo stadsorkester, Radions symfoniorkester, Filhamonins kammarensemble från Stockholm samt Sveriges radios symfoniorkester. Paavo Berglund fortsatte sina populära besök och av de utländska dirigenterna besökte Sergiu Celibidache festspelen år 1968 som dirigent för Sveriges radios symfoniorkester. Det berättas att Celibidache blev så ivrig med att uppföra extranummer att arrangörerna måste fördröja Sverigebåtens avfärd, så att musikerna skulle hinna på sin planerade hemresa. De mest namnkunniga internationella musikerna var Igor Oistrah år 1967 som solist i Brahms violinkonsert och pianisten Christoph Eschenbach år 1968.

Så gott som varje år bjöds publiken på operaföreställningar – Paisiellos Barberaren i Sevilla uppfördes på Åbo Svenska Teater åren 1966 och 1968 i gästspel av Drottningholmsoperan och senare Den Jydske Opera från Århus. År 1969 gästspelade Nationaloperan med K. A. Hartmanns opera Simplicius Simplicissimus på stadsteatern. Dirigent var Ulf Söderblom, titelrollen sjöngs av Tamara Lund och i rollen som Kapten gjorde den unga basen Matti Salminen sitt första uppträdande på Åbo musikfestspel.

1970-1972

FÖRÄNDRINGENS TID – ROCKEN KOMMER MED

I början av 1970-talet inleddes en förändringsfas i Åbo musikfestspels verksamhet. Under slutet av det förra årtiondet hade festspelens ekonomiska situation försvagats och stadens roll i arrangemangen ökade. Musikaliska Sällskapets i Åbo arbetsutskott utökades år 1970 med representanter för stadsstyrelsen och under festspelen år 1972 drog sig Sällskapet helt ur som arrangör för festspelen. Verksamheten leddes av Åbo stads musikfestspelskommitté samt från och med år 1973 av Åbo musiknämnd. Denna förändring medförde flera nya impulser än tidigare och festspelens natur ändrades tydligt på 1970-talet.

Musikfestspelens tidpunkt flyttades till augusti som sedermera blivit festspelens återkommande tidpunkt. Också Åbo musikfestspel genomgick programförändringar och programmet kom utöver västerländsk konstmusik att innehålla jazz, folkmusik, barnkonserter, utomhuskonserter och gratiskonserter. Mängden konserter och evenemang utökades då verksamheten ökade. Man kan konstatera att musikfestspelen vidgade sin lyssnarskara utan att ändå överge de principer och traditioner som festspelen anammat under det första årtiondet.

Under festspelen år 1970 och 1971 uppträdde bl.a. Åbo stadsorkester på fyra konserter och gästande orkestrar var bl.a. New York Chamber Soloists, Prags kammarorkester och Rheinisches Kammerorchester. År 1970 hördes finländsk sångarelit såsom Irma Urrila, Raili Kostia, Matti Piipponen och Matti Salminen uppföra Beethovens Missa Solemnis i Domkyrkan. Då uppträdde också Irja Jäykkä (Auroora) på en liedkonsert tillsammans med Erik T. Tawaststjerna. Vokalmusikens fest kulminerade i en liedkonsert med sopranen Elisabeth Schwarzkopf och Robert Levin under festspelen år 1971.

Vaktombytet under festspelen år 1972 gjordes smidigt och nyckelpersonerna bland arrangörerna – i synnerhet Kalevi Kuosa och Olavi Sarmio – förblev de samma. En ny operativ verksamhet ger dock alltid utmaningar och festspelen år 1972 är därmed också de minsta i festspelens historia mätt i antalet konserter. Grundläggande var dock att man fortsatte att befästa verksamheten och att konserternas ringa antal inte inverkade på kvaliteten. Som utländsk toppgäst hördes London Mozart Players och i Solennitetssalen uppfördes en kammarmusikkonsert med Turkukvintetti, med musikerna Yoshiko Arai-Kimanen, Seppo Kimanen, Veikko Kosonen, Teppo Hauta-aho och Marketta Valve.

1973-1976

SCENKONSTEN FLORERAR

År 1973 hördes opera uppförd av åboländska krafter för första gången under festspelen. Mozarts Don Giovanni hade regisserats av Ralf Långbacka, Åbo stadsorkester och Åbo operaförenings kör leddes av Juhani Numminen. Operan uppfördes på en plats som var ny för festspelen, Åbo slottsgård, som i synnerhet på 1990-talet har utgjort en återkommande arena för festspelens musikteaterverk.

Musikfestspelens konserter hade redan tidigare förts till de omkringliggande kommunerna, och en av de mest gripande konsertplatserna var Själö kyrka år 1973 där Tuomas Haapanens instrumentensemble med solisterna Taru Valjakka och Raili Kostia uppförde Pergolesis Stabat Mater.

Don Giovannis tre föreställningar under festspelen år 1973 räckte inte för publiken, utan operan förnyades med i stort sett samma krafter också följande år. Paavo Berglund återvände efter en paus på några år till festspelen år 1974, nu som dirigent för Helsingfors stadsorkester. Festspelens absoluta höjdpunkt var en pianorecital med Emil Gilels i konserthuset.

År 1975 uppträdde också pianistlegenden Claudio Arrau. Eric Ericson återkom som dirigent för Sveriges radios kammarkör och från Stockholm kom också Sveriges radios symfoniorkester under ledning av Eliahu Inbal. På liedkonserten i Solennitetssalen uppträdde en av de mest framstående finländska liedduorna Jorma Hynninen och Ralf Gothóni. Hynninen uppträdde också några gånger senare under festspelen och Gothóni blev efter sitt första uppträdande en flitigt återkommande gäst under hela åtta festspel till Åbopublikens glädje.

Flödet av pianovirtuoser till festspelen fortsatte år 1976 då Grigorij Sokolov besökte festspelen. Eliten av finländska scenkonstnärer visade sitt kunnande i Igor Stravinskijs Historien om en soldat. Föreställningen regisserades av Ralf Långbacka och skådespelare var Heikki Kinnunen, Juha Muje och Ulf Törnroth. Koreografin för Dansteater Raatikkos dansare Tommi Kitti och Marita Strömberg var gjord av Marjo Kuusela. Åbo stadsorkesters musiker deltog.

1977-1980

DE INSTABILA ÅREN

Åbo stadsorkesters intendent Kalevi Kuosa var huvudarkitekt för festspelen på 70-talet. Han blev intendent för Radions symfoniorkester i Helsingfors strax före festspelen 1976. Detta orsakade en period av täta intendentbyten som pågick fram till 1981. De täta intendentbytena återspeglades också på festspelens verksamhet. Åren 1976-78 skötte intendent Kari Jalonen musikfestspelens arrangemang, medan 1979 års festspel sköttes av musiknämndens ordförande Päivö Saarilahti och biträdande intendent Matti Kumpulainen. Kumpulainen skötte också festspelen år 1980 då intendenterna fortsättningsvis kom och gick. Situationen stabiliserades i juni 1981 då Alarik Repo blev intendent för stadsorkestern och då tog ansvar också för musikfestspelen.

Trots personalskiftena fortsatte Åbo musikfestspel ihärdigt. Planerna var inte alltid tillräckligt långsiktiga för att säkra internationella toppnamn, men inhemska toppartister stod för en hög nivå. År 1977 gjorde Leif Segerstam sin festspelsdebut som dirigent för Händels Messiasoratorium med basen Jaakko Ryhänen som solist. Åbo stadsorkester uppträdde på avslutningskonserten under ledning av Pertti Pekkanen, pianosolist var Rodion Sjtjedrin som senare blivit världskänd som tonsättare.

Under festspelen år 1978 fick man njuta av den finländska liedmusikens höga nivå på Schubertiader. Ralf Gothóni var värd för två konserter och som sångare uppträdde bl.a. Merja Wirkkala, Heljä Angervo och Walton Grönroos.

På Åbo stads 750-årsjubileum år 1979 uppträdde några av den finländska musikvärldens stora namn nästan i förbifarten. Den unga tonsättarbegåvningen Esa-Pekka Salonens verk Esclamazione fick sin urpremiär och festspelens kommande konstnärliga ledare Martti Rousi uppträdde för första gången på festspelen tillsammans med ensemblen Cello-oktett.

Lars Ulrik Mortensen gjorde sitt första besök i Åbo redan år 1980 som cembalist för Den Danske Violonbande. Den absoluta eliten inom gammal musik representerades av Musica Antiqua Köln som besökte Åbo för första gången. Håkan Hagegård, som uppträtt på festspelen redan år 1971, uppträdde ånyo år 1980 då han redan nått internationellt renommé som liedtolkare.

1981-1984

ALARIKS EPOK BÖRJAR

Bristen på kontinuitet som stört festspelen under slutet av 1970-talet upphörde då Alarik Repo anlände till festspelen. Repo fungerade som festspelens verksamhetsledare fram till år 1989 och återvände till festspelen år 1994. Repos långa karriär under musikfestspelen slutade år 2007 då han började arbeta med sin egen managementbyrå. Repo byggde målmedvetet och långsiktigt upp såväl festspelens administration som dess konstnärliga verksamhet.

Festspelen år 1981 fick en stark holländsk-estnisk betoning. Estonia-kammar-opera uppträdde under ledning av Eri Klas på Åbo Svenska Teater med miniatyroperor av Pergolesi, Cimarosa och Menotti och av de holländska gästerna var mästaren inom gammal musik Ton Koopman den mest kända.

Under festspelen år 1982 hördes historiens andra recital med Emil Gilels. Dessutom uppträdde duon Gidon Kremer och Kim Kasjkasjian. Paavo Berglund besökte åter festspelen, nu som dirigent för Amsterdams filharmoniska orkester.

De första filmföreställningarna under festspelen sågs år 1983. Filmerna var operainspelningar eller filmer med musikinnehåll och fanns med i festspelens program till slutet av 80-talet och igen 1997-2000. Opera sågs också på Åbo Svenska Teaters scen då Warszawas kammaropera uppförde Il Matrimonio Segreto. Lindsay-kvartetten representerade den absoluta toppen bland stråkkvartetter och Martti Rousi spelade första gången som solist på festspelen i en duokonsert tillsammans med Juhani Lagerspetz.

1984 återvände pianolegenden Bella Davidovitj till festspelen. Hon hade föregående år konserterat tillsammans med sin son Dmitrij Sitkovetskij och spelade nu en solorecital. Davidovitj återvände till festspelen också år 2004 och 2007. Tom Krause som uppträtt under de första musikfestspelen sjöng på öppningskonserten år 1984 tillsammans med Åbo stadsorkester och avslutningskonsertens solist var violinisten Ann-Sophie Mutter.

1985-1989

TRIUMF FÖR TIDIG MUSIK OCH MÅNGFASETTERAT SKAPANDE AV STIFTELSEN

Slutet av 1980-talet präglades av en enhetlig och etablerad stabilitet: antalet tillställningar ökade stadigt och kvaliteten förbättrades, artisterna var aktuella och mönster uppstod från det ena festspelet till det andra. Tidig musik har varit en del av festspelens program sedan början, men i synnerhet på 80-talet ökade dess betydelse i programmet. Jordi Savall uppträdde två gånger år 1985 och 1987 som solist och dirigent för Hesperion XX -ensemblen. Andra toppnamn inom den tidiga musiken var bl.a. Tallis Scholars, Sequentia och Monica Huggett år 1986, The Hilliard Ensemble, Hortus Musicus och Ton Koopman år 1987, Christopher Hogwood och Harry Christophers år 1988 och Taverner Consort samt King’s Consort år 1989.

Esa-Pekka Salonens dirigentdebut på musikfestspelen skedde år 1986 då han dirigerade Philharmonia Orchestra of London på två konserter. Alexis Weissenberg höll en pianorecital år 1985. Samma år introducerades den unga gitarrmästaren Timo Korhonen för publiken. I programboken kommenterade Jukka Tiensuu Derek Baileys uppträdande på följande sätt: ”Det, att Derek Bailey kommer till Finland, är på samma sätt betydelsefullt som om Gustav Leonhardt kom och spelade cembalo”. Leonhardt uppträdde i själva verket under festspelen åren 1991, 1994 och 2007. År 1987 var en recital med Peter Schreier utlyst, men på grund av sjukdom uppträdde i stället sopranen Edith Matis, med Ralf Gothóni vid pianot. Musikfestspelens kommande konstnärliga ledare Olli Mustonen uppträdde på festspelen tillsammans med cellisten Heinrich Schiff år 1989.

Förberedelserna för grundandet av Stiftelsen för Åbo musikfestspel tog i princip hela 1980-talet i anspråk. Officiellt inleddes förberedelserna hösten 1983 då stadsstyrelsen beslöt att inleda förhandlingarna för att grunda en stiftelse. Det första initiativet hade dock tagits redan tidigare år 1981, då Åbo musiknämnd framställde en proposition gällande stiftelsen till stadsstyrelsen. Det förhandlades flitigt, och efter otaliga betänkanden, utredningar, möten, förslag och slutligen också ett beslut grundades Stiftelsen för Åbo musikfestspel år 1989 och stiftelsens första festspel hölls år 1990. Stiftelsen valde Kari Vase till verksamhetsledare och Olli Mustonen till konstnärlig ledare.

1990-1992

MUSTONENS MÄKTIGA ÅR

Republikens president blev beskyddare från och med stiftelsens första festspel och sedan dess har Mauno Koivisto, Martti Ahtisaari och Tarja Halonen bistått festspelen med sin auktoritet.

Olli Mustonens konstnärliga linje låg från början på en kompromisslöst hög nivå. Stiftelsens organisationsform medförde en självständighet som gav Mustonen ett gott utgångsläge för att förverkliga sina konstnärliga visioner. Mustonen lade helhjärtat sig själv i blöt för festspelen såväl i konsertplanerandet som i utförandet.

Redan festspelen år 1990 bjöd på en exceptionellt högtstående artistkavalkad: Esa-Pekka Salonen som dirigent för Philharmonia Orchestra of London, cellisten Steven Isserlis som kammarmusiker och solist för Helsingfors stadsorkester, sopranen Barbara Hendricks med pianisten Staffan Scheja, Philippe Herreweghe som dirigent för La Chapelle Royale och tonsättargästen John Tavener.

Ett verkligt fyrverkeri av stjärnartister inträffade år 1991: Gustav Leonhardt, Roger Norrington, Ton Koopman, Melvyn Tan, Murray Perahia, Grigorij Sokolov, Steven Isserlis, Timo Korhonen, Gidon Kremer, Oleg Maisenberg, Thomas Zehetmair, Joshua Bell!

Man prutade inte heller på den konstnärliga nivån under Mustonens sista festspel år 1992. Camerata Academica Salzburg höll två konserter under ledning av sin legendariska kapellmästare Sandor Végh. Végh höll också en mästarkurs. Internationella toppnamn var bl.a. pianisten András Schiff samt cellisten och dirigenten Heinrich Schiff. Mustonen skapade en serie för unga pianister med uppträdande Valeria Resjan, Henri Sigfridsson och Gergely Bogányi.

1993-1995

ROUSIS ERA BÖRJAR – MÅNGKONSTEN BLOMSTRAR

Efter Mustonens tre år som konstnärlig ledare tillträdde Martti Rousi år 1993. Rousi har därefter skött uppgiften fram till 2009. Stiftelsen, som ofta skarpt fått försvara sin existens har under de senaste tjugo åren erbjudit festspelen en stabil produktionsstruktur. Efter Kari Vase tillträdde Alarik Repo år 1994 som verksamhetsledare efter en paus på några år.

Med Rousi började friska vindar blåsa in. Musik och andra konstformer förenades i de årliga musikteaterföreställningarna vilkas skådeplats oftast var den inspirerande omgivningen vid Åbo slott. En glad festivalstämning rådde under Brankkis-aftnarna som sedan 1994 hållits i Brandkårshuset. År 1994 inleddes också mästarkursverksamheten och mästarkurselevernas uppträdanden utökade ytterligare festspelens program.

Musikteaterföreställningarna i Åbo slott inleddes år 1993 med Nattens harlekiner. Upphovsmän var bl.a. Erik Söderblom, Tiina Lindfors, Dansteater ERI, Sjätte våningens orkester och Anu Komsi. Nattens harlekiner nådde så stor framgång att föreställningen uppfördes på nytt under festspelen år 1994. Charpentiers Les Arts Florissants var en lika stor succé och uppfördes åren 1995 och 1996 i Åbo slott. Dansteater ERI, Mellersta Österbottens Kammarorkester, Juhani Lagerspetz och Camilla Nylund uppförde Mikko Heiniös verk Hermes som kombinerade en pianokonsert och ett dansverk i den nyss färdigställda Sigynsalen år 1995.

Utöver förnyelserna värnade Rousi också om de traditioner som musikfestspelens över 30-åriga historia gett goda riktlinjer för. Publiken charmerades fortfarande av internationella toppgäster samt de bästa inhemska artisterna. Flödet av internationella pianolegender fortsatte oavbrutet – under festspelen år 1993 uppträdde Sviatoslav Richter och 1994 Yefim Bronfman. Strålande orkesterkonserter erbjöds bl.a. 1993 av Yehudi Menuhin och Litauens kammarorkester och av Paavo Berglund och Europas kammarorkester. År 1994 dirigerade Gustav Leonhardt Orchestra of the Eighteenth Century och 1995 ledde Esa-Pekka Salonen Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokör. På öppningskonserten år 1994 strålade sopranen Karita Mattila som solist.

1996-1999

GÄSTER FRÅN ÖSTER OCH HEMLANDET

Musikteaterföreställningarna i Åbo slott fortsatte och det blev tradition att förnya föreställningarna också under följande festspel. Efter reprisen av Les Arts Florissants uppfördes år 1997 och 1998 operan Fästmän i knipa under ledning av regissör Erik Söderblom och dirigent Sakari Oramo baserad på Mozarts musik. Åren 1999 och 2000 uppfördes De älskande på Åbo slott i regi av Michael Baran, under musikalisk ledning av Juhani Nuorvala, på olika håll i slottet. Jordi Savall uppträdde ånyo på festspelen år 1997 och pianiststorheter utgjorde år 1999 både Grigorij Sokolov i recital och Vladimir Ashkenazy som Helsingfors stadsorkesters dirigent och solist.

De utländska orkestergästerna kom österifrån. År 1996 dirigerade Mihail Plentjov den nygrundade Ryska nationalorkestern med cellisten Natalia Gutman som solist och musikfestspelhistoria skrevs då S:t Petersburgs filharmoniker återvände till festivalen år 1998. Stadens namn hade hunnit ändra sedan orkesterns tidigare besök och dirigent var nu Juri Temirkanov, men den ryska topporkesterns klang var oförändrad.

Finländska orkestrar har besökt festspelen sedan de första åren och under 1990-talet ökade dessa visiter märkbart. Sedan år 1994 har festspelen varje år besökts av finländska orkestrar också utöver Åbos egen orkester. Radions symfoniorkester och Helsingfors stadsorkester har gästat festspelen mest regelbundet. Flera besök har avlagts också av Tapiola Sinfonietta, Mellersta Österbottens Kammarorkester, Sinfonia Lahti, Tammerfors Filharmoniska Orkester och Nationaloperans orkester. Också Uleåborgs och Jyväskyläs orkestrar har hörts under festspelen. Dirigenter för dessa orkestrar har varit bl.a. Paavo Berglund, Sakari Oramo, Jukka-Pekka Saraste, Leif Segerstam, Juha Kangas, Osmo Vänskä, Okko Kamu, Tuomas Ollila, John Storgårds och Olli Mustonen.

År 1998 uruppfördes två beställningsverk under festspelen: Mikko Heiniös ReLay och Paavo Heininens Five Lightings. Under festspelens historia har också uruppföranden av bl.a. Jukka Tiensuu, Jouni Kaipainen och Olli Mustonen förekommit.

2000-2003

”ÅRETS FESTIVAL” ERBJÖD
KAMMARMUSIK OCH LÄTT MUSIK

Åbo musikfestspel grundade år 1968 takorganisationen Finland Festivals tillsammans med Helsingfors festspel, Jyväskylä sommar, Pori Jazz och Operafestivalen i Nyslott. År 2002 valde Finland Festivals Åbo musikfestspel till årets festival.

I början av 2000-talet breddades musikgenrerna med de s.k. titelkonserterna. Konsertserierna planerade av Jaakko Salovaara och Severi Pyysalo hämtade bl.a. Apocalyptica, Rinneradio, Kimmo Pohjonen och Jukka Perko till festspelen. Nya konsertplatser var bl.a. Säätämö och Åbo Energis gamla turbinhall.

Dansen har varit välrepresenterad vid Åbo musikfestspel, i synnerhet tack vare produktioner av åboländska Dansteater ERI och Solbaletten. År 2003 besöktes festspelen av danskonstens toppnamn Jorma Uotinen och världskända Tero Saarinen Company.

Kärnan under musikfetsspelens historia har varit de högklassiga kammarmusikkonserterna. Under Rousis ledarskap blev kammarmusikerna kända och efterlängtade gäster för publiken. Utöver Rousi själv spelade bl.a. Peter Nágy, Philippe Graffin, Bruno Giuranna, Leonidas Kavakos, Pavel Vernikov, Cecilia Zilliacus, Ralf Gothóni, Henri Sigfridsson och Juhani Lagerspetz under festspelen.

2004-2008

STORARTADE BRAGDER I ÅBO

Den slutliga bekräftelsen på att Åbo år 2011 blir Europas kulturhuvudstad kom från Bryssel år 2007. Under ansökningstiden åstadkom Åboborna aldrig tidigare skådade kulturgärningar för att visa sitt kunnande och Åbos potential. En av de största produktionerna var Åbo filharmoniska orkesters produktion av Den flygande holländaren framför Forum Marinum under festspelen år 2005. Platsens utmärkta läge för konsertarrangemang hade noterats redan år 2002 under Suomen Joutsens 100-årsjubileumskonsert och under uppförandet av Verdis Requiem år 2004 som producerades av Åbo filharmoniska orkester. Matti Salminens mäktiga bas hördes på bägge konserterna och naturligtvis också som Daland i Den flygande holländaren.

Smakbitar av världens orkesterelit fick Åbopubliken år 2004 då Mariinskijteaterns orkester under ledning av Valerij Gergijev spelade på den nyss färdigställda Arkens gård samt förstärkt av kör och solister i konserthuset. En av konserterna från Esa-Pekka Salonens Östersjöfestival öppnade festspelen år 2005 då Sveriges Radios Symfoniorkester och Radiokör uppträdde i konserthuset. Andra toppnamn var bl.a. Bella Davidovitj åren 2004 och 2007, Musica Antiqua Köln år 2005 och Gustav Leonhardt år 2007.

Stiftelseformen gav musikfestspelen större möjlighet att fungera som organisatör också för andra evenemang än festivalen i augusti. Konserterna i Markku Luolajan-Mikkolas Gambaa!-serie hölls i Åbo åren 2003-2004. Åbo musikfestspel samlade stadens musikverksamma – Åbo filharmoniska orkester, konservatorium och musikakademi, Turku Ensemble samt universitetens musikvetenskapliga institutioner – till att arrangera festivalen för modern musik Aboa Musica. Aboa Musicas tonsättargäster var Aulis Sallinen och Kaija Saariaho år 2001, Onute Narbutaite och Einojuhani Rautavaara år 2003, Jouni Kaipainen och Sofia Gubaidulina år 2004 samt Unsuk Chin och Kalevi Aho år 2006.

Efter Alarik Repo fungerade Eija Kurki som verksamhetsledare ett drygt år och i augusti 2008 tillträdde Emilie Gardberg som verksamhetsledare. Musikfestspelen står igen vid en vändpunkt: den ekonomiska situationen är utmanande, kontoret har flyttats från Nylandsgatan till konserthuset och personalen har minskats. Festspelen år 2008 var de minsta under 2000-talet men visade trots detta sin livskraft. I Bach på eftermiddagen -serien i Domkyrkan upplevdes magiska ögonblick med de främsta unga finländska cellister som uppförde Bachs samtliga solocellosviter. Qwensels gård utgjorde en ny konsertplats.

FÖLJANDE HALVSEKEL –
STADSFESTIVALENS STORSLAGNA PLANER

Då musikfestspelen fortsätter mot nästa halvsekel ser framtiden spännande och inspirerande ut. Den unika synligheten, volymen och inspirationen som tillkom Åbos kulturliv i och med Kulturhuvudstaden kom otvivelaktigt att öppna nya dörrar också för Åbo musikfestspel. Då Emilie Gardberg lämnade musikspelen år 2012 tog Liisa Ketomäki över som verksamhetsledare. En strävan till ett djupare samarbete med åboländska kulturorganisationer samt ett skapande av internationella nätverk är också ägnade att utveckla musikfestspelens verksamhet.

Topi Lehtipuu var konstnärlig ledare för musikfestspelen 2010–2015, varefter han blev chef för Helsingfors festspel. Dirigenten, tonsättaren och pianisten Ville Matvejeff valdes då till ny konstnärlig ledare för Åbo musikfestspel. Efter festivalen 2018 övergick Ville Matvejeff till sitt nya uppdrag som konstnärlig ledare för Savonlinna operafestival.

År 2019 anordnades Åbo musikfestspel för 60:e gången och ny konstnärlig ledare var dirigenten och cellisten Klaus Mäkelä, i startgroparna till en internationell karriär. Säsongen 2017–2018 debuterade han i Europa och Norden, USA, Kanada och Japan. Säsongen 2018–2019 var han huvudgäst vid Sveriges radios symfoniorkester och konstnärlig partner vid Tapiola Sinfonietta.

Mäkeläs tid avbröts av koronaviruset, men de konserter och ensembler som han utformade såg dagens ljus mellan 2022 och 2024. Mäkelä fortsatte från Åbo musikfestspel till att bli chefdirigent för Oslo filharmoniker, musikchef för Parisorkestern, dirigent för Concertgebouworkestern i Amsterdam och senast musikchef för Chicago symfoniorkester.

År 2024 innehas posten som residenskonstnär för Åbo musikfestspel av violinisten och dirigenten Aliisa Neige Barrière. Under festivalen 2024 kommer Barrière att kuratera en serie med tre konserter där hon har satt kvinnliga kompositörer och musiker i centrum. Genom sina konserter vill Barrière engagera publiken och utmana den klassiska musikens konventioner. Serien utmanar den konventionella uppfattningen om konserter med klassisk musik genom att bygga på dialog, musik och visuella element tillsammans.

År 2025 tar musikern och kompositören Lauri Porra över som konstnärlig ledare för Åbo musikfestspel. Porras mångsidighet, innovation och mod att kombinera olika musikaliska och konstnärliga discipliner ses som styrkor som kommer att driva Åbo musikfestspel framåt som Finlands mest prestigefyllda festival för klassisk musik och förbereda Åbos kulturscen för Åbos 800-årsjubileum 2029.

Tillsammans med Lauri Porra bygger vi vidare på att göra Åbo musikfestspel till en allt mer högklassig och intressant stadsfestival. Till bygget bidrar även i fortsättningen stödet från Åbo stad, företagslivet och Undervisnings- och kulturministeriet – men viktigast av allt är det varma stöder från publiken.